Redan fredag, vart tog den här veckan vägen? Hänger inte riktigt med i svängarna. Har som vanligt jobbat med butiken sista dagarna. Ni kan ju tänka att jag haft en del varor att ta hand om. Borden är fortfarande fulla av alla inköp och mannen säger att vi emellanåt lever i en lagerlokal och det har han nog rätt i måste jag erkänna. Måste iaf visa med tanke på hösten detta kryddset med äpplemotiv som nu finns i butiken, det är nog bland det raraste jag sett på länge !
Denna gamla tallrik med sina vackra äpplen är ju oxå för ljuvlig, eller hur?
Ni vet ju att hösten inte är min årstid, men det som är mysigast för mig är att tända massor av ljus och tända en brasa. Så även ljusstakar kan man finna i mängder hos romantiska ting. Här visar jag några vackra stakar.
Vackra ljusstakar är väl något man inte kan få för mycket av. Jag sätter gärna ihop många på en gammal nickelbricka som stilleben, blir så vackert så.
Nu har jag oxå fått 5-utmaningen utav bloggarna lockas lilla längtan och huset mitt i byn. Så här får ni ta del av mina innehav:
5 saker i frysen:
grönsaker, kyckling i mängder, fisk, glass och Gorbys pizza till sonen
5 saker i garderoben:
hur ska jag klara av detta, köper alldeles för mycket kläder, byxa, väst, tunika, skor, och kofta får det bli...
5 saker i bilen:
solglasögon, parkeringskvitton(utgångna) Ottos hundtäcke, parkeringspengar, parkeringstillstånd till skolan
5 saker i handväskan:
Här vill jag lova att det finns mycket att välja på för den är STOOOOR:
mobilen så klart, cerat, halstabletter, agendan, självklart det viktigaste av allt; PLÅNBOKEN höll jag på attt glömma
Nu är det ju så att den här utmaningen har cirklat runt hos många, jag har ingen koll på vem som inte haft den, ni som brukar besöka mig snälla ärv den från mig och för den vidare är ni snälla, TACK!
Nu kommer vi till det bästa som hänt mig denna veckan. Här kommer händelsen: varje onsdag är det stor loppisdag i min stad. Åker så klart runt och ser om jag kan finna något vackert till butiken. Efter lärarjobbet hade jag ingen ork, men tänkte varför inte ,jag tar en sväng ut till en loppis som jag inte besökt på länge. Klockan hade redan blivit 17.00 så det bästa hade nog redan gått, men varför inte....
När jag väl var där så hittade jag några saker som tilltalade mig. När jag är framme vid kassan känner jag att någon bakom studerar mig. Så säger en kvinna:
-Ursäkta, jag bara undrar, är det du som är VIOLA?
Jag vänder mig om och tittar in i ett par mörka vackra ögon hos en kvinna i min ålder (den får ni inte reda på nu)
Jovisst det är jag som är Viola, svarar jag. Vet ni vad hon säger denna människa, jo, det är jag som är nostalgi Marie! Vi har blogggat med varandra sedan jag började med bloggen och hon har en helt underbar blogg. Besök den!
Skulle nog tro att taket därinne lyfte, vi bara skrek, skrattade och kramades. Kassapersonalen tittade på oss med förvånade ögon och kön fick vänta tills vårt känsloutbrott var över.
Nog visste vi att vi bodde i samma stad men hur i jösse namn kunde hon veta att det var jag. Så jag frågade ju så klart. Vet ni vad hon säger, jo, jag såg dig ju på ett foto i tidningen för ett halvår sedan när du startade butiken, men jag kom inte riktigt ihåg hur du såg ut, men så såg jag ju vad du HANDLADE och då förstod jag att det var du!
TÄNK ATT MÄNNISKOR KAN KÄNNA IGEN MIG PÅ VAD JAG HANDLAR. SÅ KLART MÅSTE NI FÅ SE VAD SOM INKÖPTES, DETTA:
Så detta är jag, se ovan, här blir det igen ett stort FNISS hos mig. Så vi blev sittandes på loppisen tills dom stängde och pratade i mun på varandra och bara skrattade. Dessutom har våra barn gått ihop på dagis för många år sedan, ja, ibland är världen liten. Så himla härligt att vi träffat varandra, så nu ska vi ringa på söndag och se när vi kan ses igen. Underbart med sådana överraskningar i vardagen, dom förgyller verkligen.
Nu ska jag ta tag i resten som ska fixas iordning till fotografering så vi kan vistas i vardagsrummet igen. Det ska bli en skön helg på landet och hoppas nu att vädret håller i sig. Jag önskar er alla en riktigt skön helg och vill tacka för alla så genomgoa kommentarer. Man blir så glad över att läsa alla rara ord, det är en så feed-back tillbaka.
Bloggen har nu funnits två månader och den har redan gett mig så mycket. Detta kunde jag inte föreställa mig. Vilken tur att jag började med bloggandet. En stor kram till er alla, blomman till er förstås!