torsdag 14 juli 2011

ETT STORT TACK!

Vill tacka er alla som hört av sig på mail, telefon och blogghälsningar..för er omtanke och medkänsla..

Livet går vidare..men det är fortfarande väldans tungt..har under hela mitt vuxna liv levt med mina hundar..så ni förstår att det är tyst och tomt..


En del tycker det är konstigt att man kan sörja så....det var ju "bara" en hund...men för oss var det något mera..en familjemedlem ...våran sladdis...




Tänker redan på hösten...det kommer att bli väldans ensamt i o m att mannen jobbar borta under veckorna, Otto var verkligen ett sällskap för mig och gav så mkt kärlek och glädje...

Jobbade igår...och det var faktiskt skönt att skingra tankarna..



En stor hjärtekram från mig till er alla för värmande och tröstande ord..

VIOLAN

22 kommentarer:

bakom berget sa...

En stor varm kram tillbaka till Dig kära Violan.
Ha en bra dag!
Puss o kram!

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Det blir en tung tid, jag vet hur du kommer få kämpa nu. Bra att du jobbar, då är man tvungen och tänka på annat i korta stunder.
Tänker på dig och skickar en kram genom bildskärmen.
AnnaMaria

berte sa...

hej viola, när jag läste ditt inlägg i går blev jag så ledsen så jag orkade inte skriva en kommentar men jag tänker på er. det känns som man kände ottogubben genom dina inlägg om honom. om man själv har eller har haft djur vet man hur det känns när dom måste lämna oss, men ni har många bra minnen av honom och därför orkar man ochså så småningom kanske skaffa en ny familjemedlem. med varma kramar från anne-kristin

♥ Pia... sa...

Å Viola.. såå sorgligt.. förstår dej sååå väl. Att få ha förmånen med att ha hund är en ynnest.. dessa varelser är något av det bästa som finns. och det värsta som finns när man inte har dem.. Tänker av och till på att det är ändligt att ha en hund.. men å ndra sidan så ger det så mycket den tid man har dem. Jag har alltid haft hundar runt mej.. Hundar som växt parallellt med mej hela vägen .. Selma är min första egna hund.. Lånade av mor och far hundar före där.. men som sagt min första egna och nu är hon snart 9 år.. huhhh.. Du skriver eran sladdis.. jaa nästan så jag håller med dej..Kanske du finner nån liten ny vän.. och stor kram till dej.. Pia

Livsnjutaren sa...

Ja du klart det är sorg efter en hund. Min Grand Danois tik var den som tog hårdast att mista för mig. Jag minns att det var en begravning av en släkting just i samma veva. Den sorg jag kände för hunden var enormt mycket mer än på begravningen för en släkting. Jag skämdes för mig själv men var bara att inse att det inte är något man själv styr över.Jag tror det är bra att sörja ordentligt ändå. Det värsta onda går över,men det måste få ta tid. Kram.

skifferhuset sa...

Har fortfarande svårt att hålla tillbaka tårarna när jag tänker på Otto. Men mitt lilla Barnbarn Gabriel sa så fina saker när morfar Lennart hade gått bort: Nu kan gammelmorfar passa å leka med Emmas häst å mormors Ebba (hund) kanske Otto träffar på dom! Kram Iréne

Snögården sa...

Gumman vad jobbig, förstår precis hur du känner ,tänker på dig och visst är han i hundhimmlen och har det superbra.Tittar ner på er i bland och minns hur bra han hade det hos er hur lyckligt lottad han var att få tillbringa så mycket fantastisk tid hos er.
kram på dig och fam

SwedishCorner ~ DownUnder...Pernilla sa...

Stor kram till dig, Viola!
Tänker på dig och vad du går igenom.

Kram från Australien♥

Katta sa...

Klart att hunden är en familjemedlem. Vad sorgligt att höra om Otto har ju själv varit i samma situation med både hund och katt så jag förstår hur det känns. Varm kram Katta

Marita sa...

Kram vännen!! Jag förstår precis vad du menar!! Jag är ofta ensam hemma då maken ofta sover borta i jobbet...så skönt att ha vovsingen! De är familjemedlemmar vad andra än må säga. Känner med dig!
kram, Marita

Mamma C sa...

Så sorgligt för er, det är jätte jobbigt när ens fyrbenta vänner går bort. En stor värmande kram till dig.
Kram Mamma C

Vita Falkens Lantliv sa...

En hund är inte bara en hund! Jag känner precis som du, det är en i familjen.

Många kramar Susanne

Unknown sa...

Söta Viola...
Läste detta och ditt förra inlägg och kan bara säga att jag så innerligt känner med dig just nu... det är inte alls "bara" en hund, det är ju ens trognaste vän och, ibland faktiskt, den som man har levt med varje dag på ett sått som vi inte ens gör med människor omkring oss...
Jag fick själv rådet av en kär bloggvän att läsa boken "Att förlora en hund" av Mickie Gustafson - då i vintras när vår älskade Totte, så hastigt, lämnade oss. Och boken gav mig mycket. Den kan vara svår att få tag i men biblioteken har oftast den.
Usch, den tystnaden och tomheten går inte att beskriva...
Försök att vara lite extra snäll mot dig själv ett tag nu.
Kram Allis

Home No.1 sa...

Hej Violan, det var inget roligt besked att läsa om. En tung period för dig framöver, klart att det smärtar när han var er lille sladdis. Hoppas det lättar på lite när du jobbar, möten med människor kan skingra de värsta tunga och jobbiga tankarna! Tänker på dig! Varm kram Annica.

Elsa och Helena sa...

Klart jag förstår dig Vännen, har själv haft djur och man älskar dom vanvettigt! Otto på Bossgård är saknad av mig också...han var så klok, fin och duktig. Jag ringer dig om några dagar, läser att många ringt dig redan nu...men jag tänker på dig tills vi hörs. Pussen

Ullis/Leva på landet sa...

Det är tungt att mista kära familjemdeldemmar, även om det är djur. De blir ju verkligen en i familjen. Trodde att jag mist katten för ett tag sedan när hon var helt borta i tre veckor. Var en enorm glädje när hon en kväll satt på bron och jamade.

Blir tungt nu, du får försöka tänka på alla härliga stunder ni haft och att han slipper ha ont.

En stor kram till dig!
Ullis

Mariette sa...

Det är alltid jobbigt och sorgligt att mista sin bästa vän. För hur det än är så blir ju hunden en del av familjen, någon som väntar och någon som delar ens dagar! Tänker på dig.
Mariette

Betongglädje sa...

Förstår dej helt och fullt att det är en tung tid! Våra trogna hundar är ju så kloka förstår, stöttar och tröstar oss när vi behöver och är ju ett sånt sällskap när man är själv!
En hund är inte alls " bara" utan ett stort sällskap!
Stor varm kram till dej!
Camilla

Puumuli sa...

Oj, så sorgliga nyheter jag får läsa här! Som ägare till två redan gamla hundar förstår jag din stora sorg. Den dagen kommer då man måste skiljas från de kära sällskapsdjuren men man kan ju aldrig i förväg veta hur hårt det kommer att drabba en. Jag vet att den ena av våra hundar troligtvis lever sin sista sommar nu och det känns jobbigt.

Jag önskar dig ork att tänka på de fina dagarna ni hade tillsammans med Otto, han har nog det fint nu där han är.

Många stora kramar
Sari från Puumuli

Rut och Signe sa...

Ha det gott tillbaka och en stor varm kram från mig!

liven sa...

Trist å høre om Otto!
Har jo skjønt at han betydde så mye for deg....
Ønsker deg alt godt Viola
Stor klem fra meg!

Magdalena sa...

heisann.. mange fine ting herja! skjønne metallskilt...
god klem og fin sommer videre til deg og dine...