JA VISST GÖR DET ONT

 Morrn, är kvar i vattenhålet och ska snart bege mig hemåt, en kall natt med frost men återigen en vacker dag...idag blir det några annorlunda rader..bland de vackraste som jag vet..

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka ?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla. 

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömde att de skrämdes utav det nya,
glömde att de ängslades för färden -
känner i en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen

KARIN BOYE

Kram VIOLAN